2020 var verkligen ett skrutt år. Ett år av Covid-19 som det stora hotet för oss alla. Ett år av ofrivillig isolering, jobba hemifrån och inte träffa nära och kära eller kollegorna. Ett år av en kropp som jäklas med värk där jag inte vill ha den. En nacke med diskar som inte är helt ok, nerver i kläm, värk i axlar/armar/händer. Ett år utan skapande.
Nu har ett nytt år börjat och man inser att bland annat covid19 och jobba hemma, hålla avstånd mm är det nya vanliga. Att få vänta på ortoped besök är inte något man kan påverka. Har har inte skapat för att låta sjukgympa och akupunktur ska få hjälpa kroppen läka så bra det går.
I mitt huvud finns det projekt som vill bli utförda. Kreativitet som längtar att få blomma igen. Som längtar efter energi och samarbetsvilliga händer. Energi som jag hoppas ska komma nu när ljuset förhoppningsvis återkommer. Nu har jag längtat så länge och bara måste göra något. För ett tag sen köpe jag armbanddstommar från Panduro som är för korsstygn fast jag tar pärlor eller brodera. Så nu får det ta tid men jag är äntligen igång.
Ett stygn i taget.
